Stipendierapport: ”Synd om alla som inte har fattat grejen med basket”

En månad varje år tar March Madness över USA. Jag korsade Atlanten för att se vad galenskapen handlar om och möttes av två läger. På ena sidan en skeptisk svensk, på den andra frälsta fanatiker.

Den första känslan är besvikelse. Villanova kör över UNC Ashville och matchen är faktiskt inte speciellt rolig, stämningen inget vidare och halva Barclay Center gapar tomt. Var är känslorna, gåshuden och galenskapen?

Jag behöver inte fundera länge. I dagens andra match hämtar Temple upp ett 10-poängsunderläge mot förhandsfavoriten Iowa. Varje gång Temple sätter bollen reser sig håret på armarna i takt med publikens jubel. Med två sekunder kvar och trepoängsledning foular Iowa ett trepoängsförsök och matchen går till förlängning.

Stolarna är fortfarande tomma, men nu för att nästan ingen av de drygt 18 000 personerna på plats kan sitta ner. Det kokar i Barclay Center.

Det är gåshudsoverload och jag kommer på mig själv med att tycka genuint synd om alla som inte har fattat grejen med basket.

Det är madness

I matchen efter skräller 14:e rankade Stephen F. Austin mot tredjeseedade West Virginia. I den andra rundan vinner Notre Dam mot Michigan efter att ha avgjort med en sekund kvar. En stund senare i Denver hämtar underdogen Little Rock upp ett 12-poängunderläge mot Purdue på 35 sekunder och vinner sedan i förlängningen.

March Madness är i gång och collegebasketens slutspel lever upp till namnet. Det är madness.

– Det är ett av de bästa sporteventen i världen. Det är en chans för de bästa 64 lagen att slåss om vem som är bäst. Det är fantastiskt, underbart och alla kommer för att stötta sitt lag, säger Villanova-supportern Scott Philips.

Sports Illustrated-journalisten Trisha Blackmar, som har bevakat collegebasket i flera år, är inne på samma spår.

– Under den här månaden är March Madness verkligen det alla pratar om. Du har den här David mot Goliat-grejen där ett 16 seedat-lag kan slå ett förstaseedat lag, det händer inte inom någon annan sport. Jag är ett stort fan av collegebasket och föredrar den här stämningen framför allt i NBA. Det är så många passionerade fans som verkligen vill se någon spännande.

Men alla är inte sålda på March Madness.

– Jag har följt det lite och det är alltid galna matcher, men jag är inte något stort fan av collegebasket. Jag tycker inte att det är någon bra basket. Det går inte att jämföra med NBA, det är småpojkar som spelar i college, säger Sveriges ende NBA-spelare Jonas Jerebko.

Det verkar finnas två läger när det gäller collegebasket och NBA.

– Det beror på vad du gillar för basket, om du gillar att se världens bästa spelare så kollar du NBA. Om du vill se, det är väl mer lagspel och folk spelar för sin skola. De vill bli proffs allihopa så de spelar så hårt de bara kan. Men det går inte att jämföra.

En månad varje år dyker de dock upp i USA, jämförelserna mellan NBA och collegebasket, och diskussionen om vilken liga som är mer underhållande än den andra. Frågan är om det går att utse någon vinnare?

Förutom några uppenbara regelskillnader (matchtiden, planstorleken, avståndet till trepoängslinjen, antal sekunder på skottklockan m.m.) går åsikterna isär om hur stora, och vilka, skillnaderna är.

Jerebko tycker inte att man kan jämföra. New York Knicks Derrick Williams, som även har spelat i NCAA, tycker att likheterna är fler än olikheterna.

– NBA är alltid intensivt, jag tror att folk får fel intryck att NBA-matcher och NBA-spelare ibland inte tar det seriöst, men matcherna är alltid intensiva. Men i college har du den skolandan, den nagelbitargrejen där alla är engagerade och alla som har gått på skolorna är där och hejar. Folk reser från hela landet för att stötta sitt lag. Det är den största skillnaden, säger han och fortsätter:

– Tempot är högre i NBA och du måste hitta din grej. I college får du kanske chansen att göra allt, men i NBA får inte många det. Det är några olikheter där, men det är inte så stora skillnader. De har fortfarande bra spelare i college.

”March Madness är hjärta och NBA är all business”

Williams sätter fingret på vad många March Madness-fantaster har emot NBA. Alla jag pratar med nämner samma sak – intensiteten, framför allt i försvarsspelet, imponerar inte.

– Folk i NBA tror inte att de behöver spela försvar för att de tjänar så mycket pengar. Det är synd, säger Villanova-supportern Chris Poppy, som inte följer NBA av den anledningen.

Kompisen Jake Roberts följer både NCAA och NBA och håller med om det finns mer att önska av försvarsspelet i världens bästa liga.

– Det saknas lite försvar i NBA, men jag tror inte att det har något att göra med pengar. Det har mer att göra med stilen. Alla i NBA kan skjuta och alla i NCAA kan skjuta, men talangen är mer utspridd i college. Det finns både skillnader och likheter, säger han.

”March Madness är hjärta och NBA är all business”, säger en Iowasupporter. Villanovas stjärna Josh Hart utvecklar.

– Allt kan hända under March Madness. Du har Askungensagor, underdogs och allt det där. I NBA har du Warriors och Spurs som dominerar, på college är allt så öppet och alla kan slå alla. Collegebasket blir mer hjärta för att det är många killars sista chans. Varje match kan vara din sista och det är det som gör det så speciellt. Alla spelar tio gånger hårdare än de gjort under resten av året och stämningen är helt galen.

Åsikterna må går isär, men det finns nästan ingen som inte har en under March Madness.

Efter tio basketmatcher på lika många dagar i USA kan jag bara konstatera en sak – oavsett om man föredrar collegebasket eller NBA är man en vinnare.
Det är alla som inte har fattat grejen med basket som har förlorat.

Text och foto: Malin Wahlberg