Stipendierapport: Kommentatorns förutsättningar i NHL

Örat kan höra – men hjärnan kan inte ta in allt det där.
Det var det första Mike ”Doc” Emrick fick höra när hans talpedagog lyssnat på NHL-kommentatorns snabba referat för första gången. Kommentering är på många sätt en balansgång, i Nordamerika till och med på gränsen till vad den mänskliga kroppen klarar av.

Skillnaden i kommentering av ishockey i Sverige och Nordamerika är ju väldigt tydlig. De oliktrampade vägarna har väckt mitt intresse till varför det är så och hur de resonerar och jobbar i NHL. Så jag åkte till Tampa, USA för att följa med den legendariska NHL-kommentatorn Mike ”Doc” Emrick bakom kulisserna.

På vissa sätt arbetar vi väldigt lika varandra – på andra så enormt olika.
Vi svenska kommentatorer och experter är ju till exempel helt ensamma i kommentatorsbåset, i USA har Mr Emrick stöttning av bla en statistikredaktör och en manushandledare i sin direkta närhet under matchen.
Den svenska stilen att kommentera tillåter tystnaden att tala för att hitta dynamik och lugn i referatet. Skulle Doc göra det säger han att hans kollegor skulle tro att han satt något i halsen. I Nordamerika är detaljrikedomen och intensiteten i referaten betydligt mer uppskruvad än hos oss.
Dessutom finns det såklart en rejäl budgetskillnad när man gör en sändning i ett land med 9 miljoner invånare jämfört med USA´s 320 miljoner invånare. När vi på C More slår på stort med kameror och tekniska hjälpmedel, når vi upp i ungefär häften av vad NBC Sports ställde på benen de här matcherna.

Samtidigt är kommentatorns uppdrag på båda sidor om Atlanten det samma. Lotsa tittaren genom en hockeymatch, där engagemang, förberedelser och vokabulär är de kanske viktigaste grundbultarna.

Sex Olympiska spel
Mike Emrick är den klart mest ansedda och meriterade hockeykommentatorn i Nordamerika. En ödmjuk, omtyckt, ständigt leende 69 åring vars meritlista snart är längre än han själv är. Tex:
6 OS,
Närmare 20 Stanley Cup-finaler
4 Emmy Awards (Den enda i hockeyn som ens har en)
1 Lester Patrick Award (1 av 5 mediepersoner som fått priset av NHL)
Invald i Amerikanska Hockeyförbundets Hall of Fame

När lampan slås på är han en vass, träffsäker ordkonnässör, känd för sin synonymrikedom, och sitt målande historieberättande.
Anledningen till att nordamerikansk kommentering är så otroligt detaljrik och intensiv, tror han mestadels vi hittar i historiken. För backar man några årtionden var det vanligt att samma kommentatorsljud gick ut både på radio och tv samtidigt (simulcast). Det finns till och med några NHL-klubbar som fortfarande distribuerar sina matcher på det sättet i sitt närområde.

En kommenteringsstil som lever vidare
– Kanske överarbetar jag ibland och ger för mycket information, men jag refererar för den som verkligen gillar hockey. Jag vill ge dom identifikationen i vad som händer, samt att om någon gör en bra prestation så är den personen redan identifierad före och inte måste bli det efteråt, säger Mike.

Men någon mer underbyggd teori än, att det är så man alltid gjort här, har han inte kring varför intensiteten är så uppskruvad att det snuddar till vad hjärnan kan ta in.

– Jag har faktiskt, även om du kanske inte kan tro det, dragit ner tempot sen den där träffen med talpedagogen. Och jag upplever att jag är som bäst när jag hittar balansen mellan att ge många referenspunkter utan att det tippar över och blir för mycket, fortsätter 69-åringen.

Inför varje sändning flyger teamet in dagen innan match, kollar båda lagens isträningar matchdagen innan förberedelserna ska finslipas inför nedsläpp.
Vid varje match ger NHL ut en så kallad ”stat pack” – ett dokument med all tänkbar statistik, sviter och spelarbiografier för kvällens lag. Den här kvällen är det på 27 A4-papper, printat på båda sidor. Dessutom delas en nästan lika tjock lunta med specifik slutspelsstatistik ut till all media på plats.

Det här är ju något som skiljer sig från Sverige och som sparar massor med tid när det gäller inhämtandet av information för en kommentator. Men likväl gäller det att sovra och ta in den information som är intressant ur det enorma dokumentet.

Statistisk hjälp
Utöver den statistik som pluggas in inför en match, har NBC Sports alltid en statistikredaktör vid kommentatorns sida. Den här kvällen heter han Ben Bouma, det är alltid han som sitter bredvid Mike Emrick när han jobbar numer.
Han för löpande statistik över heta målchanser och vem som haft dom. Även skott på mål i power play eller kedjeförändringar är saker han hjälper till med. 3 fingrar i luften från Ben under ett power play och Mike får snabbt in i referatet att nu har laget haft 3 skott på mål spelformen. Han är även redo att kolla upp historiska detaljer om något sådant skulle dyka upp och är allmänt ett riktigt bra hjälpmedel för kommentatorn under en match.

Det här är en helt ny grej för mig, i Sverige har vi en dator bredvid oss där vi kan läsa liknande saker, men har betydligt svårare att få in det så snabbt i referatet som NBC Sports få.
Fyra, fem gånger per period skickar Ben över en lapp med statistik som Mike kan använda om han tycker det är relevant.

Klubbarna ansvarar för TV-sändningarna
En annan sak som skiljer sig mycket jämfört med i Sverige är distributionen av sändningarna. NBC Sports har den nationella rättigheten och sänder därmed ett par matcher i veckan i USA, samt är landets distributör av Stanley Cup-slutspelet.

Resten, alltså merparten, av matcherna är det klubbarna själva som sänder. Ja de går på någon av regionens lokala kanaler, men det är klubbarna som själva tillsätter vem som ska vara kommentator och expert. Dessa sänder sedan lagets samtliga matcher under säsongen, med undantag för de fåtal gånger som varje lag sänds på NBC Sports. Och det är här 2-3 klubbar fortfarande använder sig av Simulcast, alltså låter kommentatorns ljud sändas ut både via radio och tv.

Men NBC Sports är utan tvekan förstakedjan i amerikansk hockey-tv just nu.
Innan jag lämnar de för den här gången berättar deras absoluta nyckelspelare, Doc Emrick, att han en gång frågade Nicklas Lidström om det finns några otrevliga människor i Sverige?
Efter en stunds funderande blev svaret från backgiganten: – I fängelse.

-Så Björn, avslutningsvis undrar jag, finns det verkligen några fängelser i Sverige?

Text och foto: Björn Oldéen