Stipendierapport: TV-produktionen når nya höjder i USA
Lars Lindberg, TV4/CMore fick Svenska Sportjournalistförbundets utvecklingsstipendium för att åka till Super Bowl i Minneapolis och studera hur världens största tv-produktion förbereds och genomförs. Han tilldelades 25 000 kronor. Här är hans stipendierapport:
För att förklara NFL:s storhet i USA för en ointresserad så kan den närmast jämföras med den nya tidens kyrka eller religion. NFL har blivit så mäktiga i USA att de nu äger en veckodag. Sunday Night Football har blivit en religion som lockar nästan 40 miljoner tittare varje söndag.
När vi i Sverige ska utveckla tv-produktioner så tittar vi ofta hur de gör det i USA och när det kommer till inovation och ny teknik är NFL definitivt de som leder utvecklingen. Mitt intresse för amerikansk idrott och deras sätt att profilera spelare, paketera matcher och hantera tv-produktionerna har alltid varit stort. Den nyfikenhet som har funnits har alltid landat i en önskan om att se hur de bästa i min bransch jobbar. Jag reste därför till Boston, Massachusetts för att bevittna den största tv-sändningen som genomförts i en grundseriematch i amerikansk tv-historia.
Använde stjärna som marknadsföring
Egentligen är det bara de två senaste årens Superbowl som krävt större produktion än den som gjordes den 4 november i Foxborough på Gilette Stadium.
Men för att rama in vad som mycket väl kan vara den sista duellen mellan två av sportens absolut största genom alla tider så fick det kosta vad det ville. I USA använder man sig ofta av uttrycket ”The GOAT” (Greatest of all time) för att beskriva de allra största. Både New England Patriots quarterback, Tom Brady, och Green Bay Packers dito, Aaron Rodgers, har ofta nämnts i den diskussionen. När dessa två skulle mötas en söndag i november så kallade det sändande bolaget till ett stort möte om hur matchen skulle paketeras. Flerfaldigt EMMY-belönade programmet hos NBC, Sunday Night Football skulle stå för tv-produktionen och kanalens Vice Precident of Football Operation, Tim Dekine, kom med idén att be USA:s största idrottsstjärna alla kategorier för att göra en videoreklam inför matchen. Det visade sig att NBC-chefen och Michael Jordan spelade golf tillsammans och efter en vadslagning som NBC-chefen vann fick Jordan sätta sig framför kamerorna och berätta för världen om duellen som skulle utspelas mellan Tom Brady och Aaron Rodgers den 4 november.
Skyhöga biljettpriser
Reklamen nådde världen runt och förväntningarna på en redan superprofilerad match nådde absurda höjder. Biljetterna till matchen såldes slut på minuter och de dyraste platserna kunde kosta upp till 200,000 svenska kronor.
NBC:s NFL-gäng planerade och totalt skulle 149 personer jobba på plats under tv-produktionen, rekord för en grundseriematch i alla toppidrotter i USA. Produktionens totala kostnad skulle landa på ungefär 10 miljoner dollar och några av de mest anmärkningsvärda specialutrutsningarna inkludera ett flygplan som cirkluerade runt arenan för att ta de bästa tv-bilderna, två speciella luftkameror som belyste matchen från arenans tak som kostade 300,000 svenska kronor att hyra per dag och kamera, en gigantisk tv-studio vid planens ände samt en kommenatorshytt med både hologramteknik samt LED-skärmsvägg i mångmiljonklassen.
Jag anlände till arenan sex timmar innan kickoff. Redan då hade tiotusentals människor samlats på parkeringsplatsen utanför arenan och i det speciella festområdet intill arenan där stora kända musiker hade konsert för den tillresta och influgna publiken. På flygplatsen träffade jag tre kompisar från Indien som rest till nordöstra USA för att se matchen, en Boston-född affärsman boende i Tokyo funderade inte två gånger innan han flög hem för att bevittna matchen och även ett gäng danskar fanns på plats för det som i USA kallades för matchernas match.
Bombhundar på plats
Väl vid ankomst till området för tv-bussarna märkte man att det var något speciellt på gång. Totalt 7 fullstora TV-bussar var parkerade utanför arenan med så mycket teknik att det troligen skulle vara enklare att lära sig alla jordens språk utantill än att lära sig vad alla kablar användes till.
Tim Dekine, Vice precident of Football operations från NBC, välkomnade vid grinden där fyra automatvapenbeväpnade vakter, en metalldetektor och två bombhundar visiterade varje gäst oavsett vilken ackreditering eller VIP-biljett man än hade. Han visade mig in i en djungel av tv-familjen. För det var just det var, en resande familj – eller cirkus om man så vill – vars uppdrag mellan september och februari bestod i att förmedla USA:s största idrott till lägenheterna på Manhattan, stugorna i Colorado, de pampiga villorna i Texas och förorterna i Chicago.
All personal hade flugits in från USA:s alla hörn, samtliga 149 personer som jobbade med tv-sändningen gjorde samma arbete varje vecka fram till att säsongen var färdig, allt för att skapa ett lag av de bästa gick att hitta i branschen.
I Sverige brukar vi använda oss av 1-4 EVS-operatörer på de flesta matcherna (de som ser till att det kommer repriser i spelavbrott i de olika tv-sändningarna). På den här matchen hade man 14 stycken EVS-operatörer för att hålla koll på de 39 bemannade kamerorna samt alla de små remotekamerorna som fanns i all oändlighet. Det är enormt mycket.
Anlitade danskt bolag
Redan på torsdagen var de fyra första tv-bussarna på plats för att ställa i ordning och göra Gilette Stadium redo för drygt 65,000 åskådare och en bit över 40 miljoner tv-tittare. På torsdagen monterades alla kameror, studion och fast arenaljudsmikrofoner upp. Allt testades på fredagen och på lördagen gick man igenom alla moment i den nästan sex timmar långa sändningen. Utöver den sjö av teknik som fanns på plats fanns dessutom ytterligare en tv-studio i NBC:s huvudkontor i Stanford.
Min kontakt, Tim, berättade om hur man enbart för matchen tagit in ett danskt bolag som prövade teknik för att kunna mäta hastighet, bollbana och andra parametrar i de bollar som sparkades vid avspark och så kallade field goals, när bollen ska sparkas mellan två stolpar för att ge poäng under matchen. Detta var en helt ny teknik som börjat att användas i golfsändningar för att visa hur bollen färdas innan den landar och för att snabbt via högteknologisk teknik kunna visa var bollen kommer att stanna. Den tekniken håller nu på att tas in även i NFL. Nytänkande och en ny lyx för tv-tittaren.
Den stora skillnaden för de som jobbade framför kameran, som branschen av någon anledning kallar för ”talents”, var att de hade massor av hjälpmedel som inte finns i samma utsträckning i Sverige. Vid varje spel finns statistik som levereras över till kommentatorerna för att på ett till sätt kunna styrka det spel som har gjorts eller som kommer att ske. Det var tre speciella statistiker som jobbade för att ge statistik och intressanta inspel till kommentatorerna och det fanns alltid något att välja, om matchen i sig inte höll det tempo som önskades. Vissa använde digitala hjälpmedel för detta, men mångårigt rutinerade kommentatorn Al Mikaels använde sig fortfarande av gula post it-lappar.
”Ett väloljat piano”
Under matchen levererades allt som ett väloljat piano. Allt flöt på och det märktes verkligen att alla producenter, redaktörer och ansvariga hade enorm tillit till sina medarbetare. De små arbetslagen i form av ljudpersonal, reprismakare, specialkameraoperatörer och allt annat jobbade som ett litet lag och där varje ansvarig senare tog det vidare i hierarkin för att få användning av så mycket teknik som möjligt. Ett enormt tempo trots att man jämfört med Sverige har ett led ytterligare innan det når ut i tv, men som absolut inte märktes på den slutgiltiga produkten.
Ett massivt skådespel där alla roller spetsats till max. Jag var enormt imponerad och bara paketeringen var enormt häftig att se. Hela sändningen byggdes upp på en stor rivalitet och över 40 miljoner människor bara i USA satt bänkade för att se, det var mäktigt.
”Närheten var mäktig”
Utöver vistelsen i Massachusetts så hann jag även med ett besök i San Francisco. Världens just nu bästa basketlag, frågan är om det inte är det bästa basketlaget som någonsin gått ut på en basketplan i NBA-sammanhang, Golden State Warriors öppnade portarna för ett besök från Sverige. Jag fick hänga med TNT:s kommenatorer under matchen mot Milwaukee Bucks.
Expertkommentator (color commentator som de säger i USA) för matchen var den före detta Indiana Pacers-stjärnan och numera Hall of Fame-inkluderat Reggie Miller. Han satte färg på hela sporten under 90-talet, inte minst tack vare sina dueller med New York Knicks. Han visade mig skillnaden mellan att kommentera amerikansk fotboll, baseboll och ishockey. I basket sitter nämligen kommentatorerna vid sidlinjen. De hör varje reaktion på spelarna, ser varje ansiktsuttryck och kan förmedla exakt den känslan som finns på planen – utan att ha en kamera som hjälpmedel. Närheten till planen var mäktig. Sköt en spelare ett snyggt skott eller om en spelare dunkade bollen så att publiken fick taket att höja sig så fick kommentatorerna all känsla rakt in i sina headset.
Skillnaden mellan basket och amerikansk fotboll är också att oftast pågår flera olika sändningar från matcherna i basket. Trots att TNT, som är ett nationellt tv-bolag i USA, fanns på plats för att sända matchen, så finns även parallella program som visar matchen från bortalagets synvinkel.
Jag blev jätteimponerad av närheten i basket. Att sitta nästan på planen och kommentera gjorde att man fick en skön puls och det var i princip omöjligt att inte ryckas med i matchen. Den detaljen tror jag gör att man som tv-tittare känner sig närmare sporten än vad man gör i andra idrotter.
”Sverige kan mäta sig i ishockey”
USA är verkligen världsledande när det kommer till tv, men på idrotter som ishockey kan Sverige mäta sig med de allra bästa. Det man ska ha i baktanken när man utvärderar de massiva arbetslagen som jobbar kring produktionerna i USA är att landet är bra på att skapa arbetstillfällen. En kameraman som springer runt på planen under uppvärmningen har till exempel alltid med sig en person som drar fram kabeln åt honom så att han ska kunna arbeta ostört. Det är bara ett av många exempel.
Summa summarum så fick världen se en enormt häftig match medan jag på plats fick se en apparat som slipats till perfektion. Jag lämnade full av beundran och kärleken för amerikansk idrott har blivit ännu större.
Text: Lars Lindberg